ca 12 skoldagar kvar

tolv skoldagar

t o l v skoldagar

T O L V

var ska jag ta vägen sen???
jag har ingen aning

 

just nu går skolan en aning som på automatik, man får uppgifter, klagar över dem, får lite panik över dem, gör klart dem, lämnar in dem, får nya. lärarna visar varje lektion hur många lektioner i deras ämne vi har. de blir mindre och mindre, fem, fyra, tre.. själv är jag astrött på morgonen, går till skolan och försöker ta vara på tiden med mina älskade vänner, åker hem osv osv osv. det känns bra ändå. jag har snart gått ut gymnasiet. wow. förra sommaren tog min kusin studenten och tanken "nästa år är det min tur" kom upp och jag började nästan gråta av bara tanken. nu är det 33 dagar kvar till studenten. tills jag vaknar alldeles för tidigt på morgonen för att göra mig i ordning. tills jag sitter där på champagnefrukosten med min älskade klass. tills vi rör oss mot slottet. tills vi lyssnar på tal från varje klass. tills vi står där och väntar på att få springa ut. väntan på att ens namn ska ropas ut för alla att höra. för alla att höra att jag klarade det. jag klarade det efter allt slit. efter all panik över arbeten. efter alla tårar i ren frustration. efter allt jobb och slit och engagemang. efter de tre åren med den bästa klassen någonsin. efter allt man gjort de tre åren. allt man gått igenom. alla ska få höra att just jag, jag klarade det jag också. pirret. nervositeten. det är bara några sekunder kvar. sen springer jag ut på kullerstenen och skriker så mycket jag orkar. och alla ska se på mig och mina klasskamrater. och vi kommer vara så himla bäst. 33 dagar kvar. 

 

tills dess vet jag inte vad jag gör. en sak jag vet att jag ska göra: klara den där mattekursen om det så är det sista jag gör. sen kan jag också börja slappna av. äntligen.

 

i övrigt funderar jag på att skriva en text om att älska sig själv. spännande, det blir nog bra. tills dess; pusshej.

"Have you ever been in love? Horrible isn't it? It makes you so vulnerable. It opens your chest and it opens up your heart and it means that someone can get inside you and mess you up"
(citat från tumblr)

 

21.30

 

och jag ska sluta skriva dikter om dig för du är hundra procent inte kär i mig

19/4-14

12.08

jag önskar att jag var

tillräckligt bra på att

skriva som jag vill så

att jag kunde uttrycka

allt som du får mig

känna. men så bra med

ord är jag inte. jag vet

inte om någon någonsin

kommer bli det heller. 

började med att frukosta med linn på krämaren efter att ha inlett lovet med en massa party och dans

 

 

hej alla läsare! :D 
dvs ca en person som läser den här bloggen men i alla fall: hej hej! 

dagarna just nu går ut på att försöka bli av med så mycket plugg som möjligt

längta efter helgen

vilja slå människor i ansiktet (:D askul!!!)

även: läsa emmas blogg och älska den pga den är ca bäst just nu och jag skrattar (i huvudet åtminstone) åt varje inlägg.

att försöka instagramma roliga saker på mitt ena instagramkonto och det går väl helt okej ändå

att försöka vara normal social och typ....... palla av vardagen? jag vet inte

 

ALLT ÄR BARA SÅ SEGT JUST NU och det enda jag längtar är efter middagen vi ska ha med klassen när vi klarat av vårt gymnasiearbete, köp av balklännig + tillbehör, balen, studenten..... sen?

 

one direction. sen är det tomt. sen har jag hela framtiden inför mig och jag känner mest att jag vill försvinna ner i ett avgrundshål och aldrig mer behöva ta ansvar någonsin igen. men det går ju inte. det är ju nu livet börjar!!!!1!1 i alla fall vad alla säger och jag hoppas de har rätt för har de inte det blir jag banne mig sur..

 

okej jätteluddigt inlägg känner jag mest. aja här får ni en bild

 

du är den efterhängsna koffeinsmaken på mina läppar

 

du är den jobbiga white boardpennan som aldrig riktigt suddas ut

 

du är målarfärgen som har fastnat i mina kläder och inte tvättas bort

 

du är den ensamma snöhögen som är kvar i tolv plusgrader och strålande sol

 

du är den enda meningen man kan i en låt som går runt och runt i huvudet

 

du är färgen som fastnar på tungan och är kvar i timmar efter man ätit godisen

 

alltid där, närvarande, försvinner aldrig

Nu hade jag tänkt skriva ett inlägg som jag funderat över ett bra tag, och nej, det är inte om feminism (!!!!!!!) så det är chill, jag hoppas ni redan hängt på tåget där och förstått var jag tar ställning.

 

Nej, det handlar om min tro, och människor som tror. 
Det finns så oerhört mycket fördomar som kommer med ordet "religion" och om människor som är troende. Eftersom att jag själv är en troende kristen har man fått varit med om en del händelser som fastnar i en. Jag tänkte berätta lite grann kring detta, som jag tror många troende oavsett religion kan relatera till, och reda ut en del saker för er som inte har koll.

 

- Jag är inte homofob bara för att jag tror på Gud. SKRÄLL!! Hörrni, bara för att jag har en tro på Gud så är inte det synononym med homofobisk. Det min tro förespråkar är kärlek och respekt för våra medmänniskor. Låt människor vara, älska dem ändå. Om någon säger att hen är homofob pga sin religion är det nog i själva verket inte religionen det beror på, utan dennes personliga tankar och fördomar mot människor. SLUTA SNÄLLA använda religionen som ett försvar mot ditt respektlösa beteende gentemot människor. Det späder endast på fördomen om att vi faktiskt är trångsynta homofober och inget annat.

- Jag är inte dum i huvudet för att jag tror på Gud. Även en vanlig tanke, men lyssna. Bara för att jag tror på något mäktigare än mig själv så är jag inte knäpp. Jag är fullkomligt frisk och om jag får säga det själv funkar min hjärna utmärkt. Jag vågar tro på något vackert i den här annars rätt hemska och vidriga värld, det menas inte med att jag är dum. Snarare skulle jag vilja säga att jag är modig  som ens vågar stå för att jag tror på något bra i den här världen, en kärleksfull Gud i denna annars hatiska värld.

 

- Jag är inte mer annorlunda. Guess what, jag kan fortfarande leva ett liv som utåt sett inte verkar annorlunda och samtidigt tro på något. Wow such new information, much förvirrande. Nej, egentligen inte. Jag behöver inte bete mig annorlunda i sättet jag är pga min religion, jag behöver inte bli en annan människa pga min religion, jag behöver inte bli behandlad annorlunda eller ses annorlunda på pga min religion. Jag vill inte bli särbehandlad bara för att jag tror. Det får mig att känna mig olustig, irriterad och konstig. "Ja, fast du är ju troende så...."

 

- Jag umgås inte endast med de som delar min tro. Ärligt, det skulle bara vara konstigt. Jag går i skolan och vi lever i ett sekulariserat samhälle, det skulle vara omöjligt. Jag kan umgås med ateister. Jag kan umgås med kristna. Jag kan umgås med muslimer, buddhister osv osv. Att placera människor i fack och sedan gå efter dem för att se vilka jag kan umgås med är liksom inte det jag gör. Religionen bestämmer inte vilka jag väljer att bli vän med. 

 

- Jag är inte desperat och ensam. En förekommande tanke är att religion är ett tecken på desperation. Att man är så ensam och måste ha något att leva för. Att jag är så osäker att jag måste ha annat att luta mig tillbaks mot när något blir tufft. Please stop it right there. Jag är inte en desperat människa som måste ha en anledning till att leva. Tro mig, jag klarade mig bra innan jag började tro, jag klarar mig bara bättre nu. Jag är självständig, stark och ascool. Jag är raka motsatsen till desperat. Religion är inte desperation, och även om du inte menar det mot människan som tror, så blir det ändå så. Du får gärna tänka så här om religion, det är din personliga åsikt som måste respekteras. Jag förhindrar dig inte att ha din uppfattning, men säg det inte i närheten av en troende människa. Det förminskar både människan och dennes tro. Do not do it bara, jag är inte svag och ensam.

 

- Jag behöver inte hålla med Kristdemokraterna. Detta är ju egentligen en mer personlig punkt som gäller mig som troende kristen, men whatever det är ju min blogg så något annat vore ju konstigt. Detta kanske ses som en konstig punkt för vissa men jag ville ändå skriva upp den. Jag behöver inte hålla med Kristdemokraterna bara för att de säger att de har ett kristet tankesätt inom politiken. Jag behöver alltså inte automatiskt hålla med om alla värderingar eller åsikter som de har bara för att jag är troende kristen. Sen gäller detta även alla andra troende inom olika religioner, bara för att ett visst parti eller liknande säger sig ha en viss religions åsikter och värderingar betyder det inte automatiskt att man ansluter sig till det. Förstår ni? Bra.

- Jag kommer inte tvinga er på min religion. Så länge ni låter mig ha min tro, kommer jag låta er ha er. Vare sig det handlar om en tro på Big Bangteorin, ödet, slumpen, skogsväsen eller aliens. You name it, det är upp till er, precis som min religion är upp till mig. Jag kommer inte slå Bibeln i huvudet på er eller tvinga er att inte svära i närheten av mig. Jag är en människa, precis som alla andra, bara det att jag har en tro på en kärleksfull Gud som älskar oss alla. Är ni nyfikna, sure, jag berättar gärna. Är ni inte det, så låter jag det vara. 

 

Jag hoppas att ni fick ut något av detta inlägg för jag ville verkligen skriva av mig. Det här är någonting jag tänkt över länge och jag kände att det var dags. Fick ni inte ut något av det så fick jag det ändå so its cool. Okej herrå.

 

okej så på senaste tider har jag skaffat mig ett anteckningsblock som jag klottrar och skriver i så min kreativitet får utlopp

jag är fattig och måste köpa en balklänning och kan inte umgås socialt på rätt sätt eftersom att jag inte kan fika, shoppa, resa, andas utan att det kostar pengar

jag blir glad med jämna mellanrum nästan varje dag av små små ord på min skärm som kommer till mig via internet vilket är hur fantastiskt som helst

jag dör av längtan efter studenten men får panik samtidigt för HUR SKA JAG HINNA MED MATTEN VAD SKA JAG GÖRA SEN HUR FÅR JAG JOBB KOMMER JAG BLI FATTIG VAD HÄNDER MED MITT LIV

men annars mår jag väldigt bra och mitt liv är fint och jag tycker om mig själv så jag kan nog inte begära så mycket mer egentligen 

rubriken^ säger det mesta. fattar inte hur det kunde gå så fort men nu är jag här i alla fall, i år tvåtusenfjorton och året innan detta kommer aldrig någonsin komma tillbaka igen. någonsin. så himla konstigt egentligen. det går liksom inte att backa tiden hur gärna man än vill. inte för att jag vill backa bakåt i tiden, men ni förstår. allt man var med om och upplevde, allt man sa och inte sa. det går inte att uppleva det igen. det är minnen. shit. aja nu börjar jag bli djupare än vad jag tänkte vara från början.

tänkte säga i alla fall att min blogg inte riktigt speglar mig själv, själva utseendet på bloggen alltså. ska se om min älskade vän emma vill hjälpa mig. puss.

jag tänkte nu så här kvart i ett på natten att jag skulle fundera över det året som varit och på något sätt sammanfatta det i text och se vad jag kommer fram till.

 

om jag tittar tillbaka på året som varit så tänker jag på att jag mått rätt dåligt faktiskt. under en lång period där så var jag väldigt nere. hela jag var en annan person, jag mådde skit och jag var inte den genomglada emelie som jag brukar vara annars. och grejen är nog den att jag pressade mig väldigt mycket till att försöka må bättre. ständigt försöka tänka annorlunda och tänka att nej men det här är inte jag vad är det som händer så här ska det inte vara. men det var så. jag var så. och jag mådde så. då. då mådde jag så. och det var svårt för mig att acceptera, för självklart ville jag inte må så. men jag var tvungen att ge det tid. jag var tvungen att vänta till rätt tid att befinna mig på rätt plats för att det skulle ta en vändning för mig. och det gjorde det ju till slut. jag mår bättre nu, och människor säger igen att jag sprider glädje, och jag blir återigen ihågkommen för min glada personlighet, som det brukade vara. som jag vill att det ska vara.

 

men jag har  inte bara bråkat med mig själv. jag har även lärt mig oerhört mycket av detta år. jag har insett vad jag står för. jag har upptäckt olika saker jag brinner och kämpar för. saker som intresserar mig och som utvecklar mig. som gör mig till en mer utbildad och smartare person. en människa som vill lära sig mer om saker och som börjar kunna lista ut saker och ting. vad jag vill med mitt liv. kanske inte vad jag vill jobba som eller vad jag ska utbilda mig till. men andra saker. så som vem jag vill vara. vad jag vill lära mig i och av livet. och det känns tryggt. jag känner mig trygg i mig själv och min tro. även om min tro vacklat och jag har halkat runt så har jag aldrig släppt taget om den. det kommer jag aldrig göra heller. det har jag lovat både mig själv och Honom. jag har saker under konstruktion i mitt liv, så som min självbild och om min framtid. men det får ta tid, och den här gången tänker jag låta det göra det. 

 

jag har fått låtit andras lycka gått före min egen. jag har fått förbi se mig själv för att låta andra ta plats.
mitt tålamod har fått övats på rejält, men lika så hela jag. jag har varit under träning detta år. med mig själv, min självbild, mitt mod, min stabilitet i min tro. jag har fått träna ännu mer på att se saker ur olika perspektiv, och jag har fått öva upp min källkritik. källkritik både inom skolarbeten och i vanliga livet.
min syn på samhället kommer aldrig se likadant ut som det gjorde för ett år sen. när jag insåg det blev jag först skitarg och besviken, för just då mådde jag inte bra av den insikten. nu har den insikten gjort mig stark, och målmedveten. jag har fått tänka i större perspektiv, och inte endast på mig själv, och det har varit uppbyggande för många andra än bara mig själv. 

 

men jag har fått varit med om fantastiska saker. och jag har även fått uppleva fantastiska saker. jag har fått se kärlek. glädje. upplevt min första riktiga konsert. jag har fått hoppa från sju meter från en klippa rakt ner i vattnet. jag har trott jag varit kär, och är fortfarande inte säker på om jag var det eller inte. antagligen inte, eller? jag har fått uppleva fantastiska vänskaper. jag fick gå på liseberg för första gången på sju år. jag åkte till stockholm med min en av mina finaste vänner helt utan föräldrar för första gången. jag har fått varit med om när Gud gjort fantasiska saker i människor. jag har fått varit med om hur det känns när det äntligen lönar sig efter att ha arbetat hårt med något samtidigt som man jobbat med sig själv och egentligen inte orkat med någonting. jag har skapat och återskapat starka band mellan mig och människor. jag har varit utomlands för allra första gången i mitt liv med min bästa vän. jag har fått uppleva rus i hela kroppen och fjärilar i magen. jag har fått upplevt lycka när det egentligen är ganska mörkt runt omkring. jag har fått varit med om och upplevt tusentals med saker. och det är jag så tacksam för. jag är så tacksam att livet fortsätter fastän att du inte vill. jag är tacksam över att jag är tacksam igen.

 

och även om det här året inte blev som jag ville till och från. och även om jag inte mått som jag velat under vissa perioder. även om saker och ting inte blev av och även om saker och ting hände som inte skulle hända. så är jag ändå här. den 27e december 01. 15 och är nöjd med det här året ändå. och vad mer kan man begära, egentligen?