du är den efterhängsna koffeinsmaken på mina läppar

 

du är den jobbiga white boardpennan som aldrig riktigt suddas ut

 

du är målarfärgen som har fastnat i mina kläder och inte tvättas bort

 

du är den ensamma snöhögen som är kvar i tolv plusgrader och strålande sol

 

du är den enda meningen man kan i en låt som går runt och runt i huvudet

 

du är färgen som fastnar på tungan och är kvar i timmar efter man ätit godisen

 

alltid där, närvarande, försvinner aldrig