ca 12 skoldagar kvar

tolv skoldagar

t o l v skoldagar

T O L V

var ska jag ta vägen sen???
jag har ingen aning

 

just nu går skolan en aning som på automatik, man får uppgifter, klagar över dem, får lite panik över dem, gör klart dem, lämnar in dem, får nya. lärarna visar varje lektion hur många lektioner i deras ämne vi har. de blir mindre och mindre, fem, fyra, tre.. själv är jag astrött på morgonen, går till skolan och försöker ta vara på tiden med mina älskade vänner, åker hem osv osv osv. det känns bra ändå. jag har snart gått ut gymnasiet. wow. förra sommaren tog min kusin studenten och tanken "nästa år är det min tur" kom upp och jag började nästan gråta av bara tanken. nu är det 33 dagar kvar till studenten. tills jag vaknar alldeles för tidigt på morgonen för att göra mig i ordning. tills jag sitter där på champagnefrukosten med min älskade klass. tills vi rör oss mot slottet. tills vi lyssnar på tal från varje klass. tills vi står där och väntar på att få springa ut. väntan på att ens namn ska ropas ut för alla att höra. för alla att höra att jag klarade det. jag klarade det efter allt slit. efter all panik över arbeten. efter alla tårar i ren frustration. efter allt jobb och slit och engagemang. efter de tre åren med den bästa klassen någonsin. efter allt man gjort de tre åren. allt man gått igenom. alla ska få höra att just jag, jag klarade det jag också. pirret. nervositeten. det är bara några sekunder kvar. sen springer jag ut på kullerstenen och skriker så mycket jag orkar. och alla ska se på mig och mina klasskamrater. och vi kommer vara så himla bäst. 33 dagar kvar. 

 

tills dess vet jag inte vad jag gör. en sak jag vet att jag ska göra: klara den där mattekursen om det så är det sista jag gör. sen kan jag också börja slappna av. äntligen.

 

i övrigt funderar jag på att skriva en text om att älska sig själv. spännande, det blir nog bra. tills dess; pusshej.