hej alla läsare! :D 
dvs ca en person som läser den här bloggen men i alla fall: hej hej! 

dagarna just nu går ut på att försöka bli av med så mycket plugg som möjligt

längta efter helgen

vilja slå människor i ansiktet (:D askul!!!)

även: läsa emmas blogg och älska den pga den är ca bäst just nu och jag skrattar (i huvudet åtminstone) åt varje inlägg.

att försöka instagramma roliga saker på mitt ena instagramkonto och det går väl helt okej ändå

att försöka vara normal social och typ....... palla av vardagen? jag vet inte

 

ALLT ÄR BARA SÅ SEGT JUST NU och det enda jag längtar är efter middagen vi ska ha med klassen när vi klarat av vårt gymnasiearbete, köp av balklännig + tillbehör, balen, studenten..... sen?

 

one direction. sen är det tomt. sen har jag hela framtiden inför mig och jag känner mest att jag vill försvinna ner i ett avgrundshål och aldrig mer behöva ta ansvar någonsin igen. men det går ju inte. det är ju nu livet börjar!!!!1!1 i alla fall vad alla säger och jag hoppas de har rätt för har de inte det blir jag banne mig sur..

 

okej jätteluddigt inlägg känner jag mest. aja här får ni en bild

 

du är den efterhängsna koffeinsmaken på mina läppar

 

du är den jobbiga white boardpennan som aldrig riktigt suddas ut

 

du är målarfärgen som har fastnat i mina kläder och inte tvättas bort

 

du är den ensamma snöhögen som är kvar i tolv plusgrader och strålande sol

 

du är den enda meningen man kan i en låt som går runt och runt i huvudet

 

du är färgen som fastnar på tungan och är kvar i timmar efter man ätit godisen

 

alltid där, närvarande, försvinner aldrig

Nu hade jag tänkt skriva ett inlägg som jag funderat över ett bra tag, och nej, det är inte om feminism (!!!!!!!) så det är chill, jag hoppas ni redan hängt på tåget där och förstått var jag tar ställning.

 

Nej, det handlar om min tro, och människor som tror. 
Det finns så oerhört mycket fördomar som kommer med ordet "religion" och om människor som är troende. Eftersom att jag själv är en troende kristen har man fått varit med om en del händelser som fastnar i en. Jag tänkte berätta lite grann kring detta, som jag tror många troende oavsett religion kan relatera till, och reda ut en del saker för er som inte har koll.

 

- Jag är inte homofob bara för att jag tror på Gud. SKRÄLL!! Hörrni, bara för att jag har en tro på Gud så är inte det synononym med homofobisk. Det min tro förespråkar är kärlek och respekt för våra medmänniskor. Låt människor vara, älska dem ändå. Om någon säger att hen är homofob pga sin religion är det nog i själva verket inte religionen det beror på, utan dennes personliga tankar och fördomar mot människor. SLUTA SNÄLLA använda religionen som ett försvar mot ditt respektlösa beteende gentemot människor. Det späder endast på fördomen om att vi faktiskt är trångsynta homofober och inget annat.

- Jag är inte dum i huvudet för att jag tror på Gud. Även en vanlig tanke, men lyssna. Bara för att jag tror på något mäktigare än mig själv så är jag inte knäpp. Jag är fullkomligt frisk och om jag får säga det själv funkar min hjärna utmärkt. Jag vågar tro på något vackert i den här annars rätt hemska och vidriga värld, det menas inte med att jag är dum. Snarare skulle jag vilja säga att jag är modig  som ens vågar stå för att jag tror på något bra i den här världen, en kärleksfull Gud i denna annars hatiska värld.

 

- Jag är inte mer annorlunda. Guess what, jag kan fortfarande leva ett liv som utåt sett inte verkar annorlunda och samtidigt tro på något. Wow such new information, much förvirrande. Nej, egentligen inte. Jag behöver inte bete mig annorlunda i sättet jag är pga min religion, jag behöver inte bli en annan människa pga min religion, jag behöver inte bli behandlad annorlunda eller ses annorlunda på pga min religion. Jag vill inte bli särbehandlad bara för att jag tror. Det får mig att känna mig olustig, irriterad och konstig. "Ja, fast du är ju troende så...."

 

- Jag umgås inte endast med de som delar min tro. Ärligt, det skulle bara vara konstigt. Jag går i skolan och vi lever i ett sekulariserat samhälle, det skulle vara omöjligt. Jag kan umgås med ateister. Jag kan umgås med kristna. Jag kan umgås med muslimer, buddhister osv osv. Att placera människor i fack och sedan gå efter dem för att se vilka jag kan umgås med är liksom inte det jag gör. Religionen bestämmer inte vilka jag väljer att bli vän med. 

 

- Jag är inte desperat och ensam. En förekommande tanke är att religion är ett tecken på desperation. Att man är så ensam och måste ha något att leva för. Att jag är så osäker att jag måste ha annat att luta mig tillbaks mot när något blir tufft. Please stop it right there. Jag är inte en desperat människa som måste ha en anledning till att leva. Tro mig, jag klarade mig bra innan jag började tro, jag klarar mig bara bättre nu. Jag är självständig, stark och ascool. Jag är raka motsatsen till desperat. Religion är inte desperation, och även om du inte menar det mot människan som tror, så blir det ändå så. Du får gärna tänka så här om religion, det är din personliga åsikt som måste respekteras. Jag förhindrar dig inte att ha din uppfattning, men säg det inte i närheten av en troende människa. Det förminskar både människan och dennes tro. Do not do it bara, jag är inte svag och ensam.

 

- Jag behöver inte hålla med Kristdemokraterna. Detta är ju egentligen en mer personlig punkt som gäller mig som troende kristen, men whatever det är ju min blogg så något annat vore ju konstigt. Detta kanske ses som en konstig punkt för vissa men jag ville ändå skriva upp den. Jag behöver inte hålla med Kristdemokraterna bara för att de säger att de har ett kristet tankesätt inom politiken. Jag behöver alltså inte automatiskt hålla med om alla värderingar eller åsikter som de har bara för att jag är troende kristen. Sen gäller detta även alla andra troende inom olika religioner, bara för att ett visst parti eller liknande säger sig ha en viss religions åsikter och värderingar betyder det inte automatiskt att man ansluter sig till det. Förstår ni? Bra.

- Jag kommer inte tvinga er på min religion. Så länge ni låter mig ha min tro, kommer jag låta er ha er. Vare sig det handlar om en tro på Big Bangteorin, ödet, slumpen, skogsväsen eller aliens. You name it, det är upp till er, precis som min religion är upp till mig. Jag kommer inte slå Bibeln i huvudet på er eller tvinga er att inte svära i närheten av mig. Jag är en människa, precis som alla andra, bara det att jag har en tro på en kärleksfull Gud som älskar oss alla. Är ni nyfikna, sure, jag berättar gärna. Är ni inte det, så låter jag det vara. 

 

Jag hoppas att ni fick ut något av detta inlägg för jag ville verkligen skriva av mig. Det här är någonting jag tänkt över länge och jag kände att det var dags. Fick ni inte ut något av det så fick jag det ändå so its cool. Okej herrå.