så jag drog iväg i fem dagar. med mina vänner i en halvskabbig men ändå charmig husvagn. drog iväg och lämnade allt hemma. 

 

och jag mår som bäst när jag är med dem. när jag får umgås med de som får mig känna mig älskad. som får mig känna mig betydelsefull. som ändå accepterar mig helt och fullt när de vet att jag inte är glad och på perfekt humör jämt. som orkar med mig trots att jag är jobbig.

 

och jag mår som bäst när jag är hemifrån. när jag får umgås med människor som på riktigt vill umgås med mig. som är intresserade av mig. och jag mår som bäst när jag får vara uppe sent på kvällarna. när jag får skratta tills jag skriker och bokstavligen få träningsvärk i magen av det. när jag får sitta bak på en av mina vänners pakethållare när vi cyklar genom festivalområdet och alla tittar på en. när vi köper fula mössor och nästan kissar på oss av skratt just för att vi blir så fula i dem. när jag får äta mat klockan halv ett på natten med mina vänner och snacka skit. när jag får dansa mig svettig sent in på natten. när jag får visa mina vänner hur mycket jag älskar dem. när jag får vara med i vettiga samtal. när jag får inse att livet är rätt vackert ändå. när jag får dansa och hoppa tills fötterna värker. när jag bara får dras med i den gemensamma rörelsen bland folkhavet under spelningar. när jag får skriksjunga till låtar tills rösten sviker. när konfettin klibbar fast på min svettiga hud.

när jag får kramas massa massa massa och bara andas. när jag får gråta när ingenting är bra. när jag får leva när livet är perfekt. då mår jag som bäst.

 

när jag får gå igenom livet med mina vänner. när jag får gå igenom livet med Gud. då spelar det ingen roll om det innehåller blod, svett och tårar. för med dem är jag hel. och med dem mår jag bäst.